Det kandes som en beloning nar jag efter alla dessa otaliga osaliga obekvama natter slog upp ogonen under min tibetanska filt och genom tyget fornimmer ett rodgult ljus. Inte ett lysror. Kan det vara mojligt?
Jo, solen!
En jamforelse med paradiset bubblade runt och omkring mina oron nar exotiska papegojor flyger med taget genom det bordiga landskapet. Akrar, floder, buskar och palmer.
Det kanns som att man ar pa semester helt plotsligt.
Fakta:
Vi var beredda pa en hard prutningsstrid om rummer pa andra vaningen med tva dubbelsangar och jattelik balkong mot havet, knappt 70meter bort. Tankte, kanske kan vi fa ner priset fran 1500 till under 1000 i alla fall.
Darfor blev vi lite handfallna nar agaren sade 750.
"Hm, okej" sade vi direkt utan att prutat en enda paisa.
Nu sitter jag och softar pa internetcafet medan de spelar Nusart farh Ali Khan och blir glada nar jag gillar det.
Henning ar pa hotellet och rycker runt med sin skoluppgift som ska vara klar imorn.
Idag ar det faktiskt molnit och lite svagt. Ratt mysigt, men inget bad.
Klimatet har ar varm, svensk sommar.
Sen ska vi ner till Talminadu. Om mitt jobb ger mig jobb ska jag boka hembiljett.
Annars letar jag mig nog ner till sydspetsen. Kanske upp till en bergsstation ocksa.
Nagot i dig forandras i eftermiddagens sakta sol. Nar du kastats runt av havet. Aven pa lek men ocksa hjalplos i de slaende vagorna.
Du ser horisonten forkotas nar vattnet langsamt hojer sig. Sedan slar havet ned over dig och du tumlar runt, benen dras at ett hall och armarna vill at nagot annat. Du kanner sandbotten bade riva och smeka dina axlar.
Nar allt ar over reser du dig blandad av solen. Forvirrad och lycklig.
Just da vet du inte att den enorma kansla synen visar om havets storhet, har flyttats in i din kropp.
Om du senare sitter pa balkongen och later ogonen glittra over havet ar det inte langre i ditt sinne och dina tankar som hjalplosheten overvaldigar dig. Utan i din fysiska uppenbarelse. Men le, det ar en hjalploshet som vill hjalpa dig. Den vill dig val.
Precis som badvakterna som likt clowner med sina vita korgstrutar vaktar dina saker. Erbjuder sig att laga god fisk at dig om du vill. Och sen viskar att de har bra hascish att salja.
Ever since I was eight or nine, I've been standing on the shoreline. Waiting for something lasting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ser att strapatserna och den njutbara belöningen triggat din poetiska sida. Mycket bra.
SvaraRaderaKommer du hem snart blir vi så himla glada, stannar du kvar blir vi också glada, men på ett annat sätt.
Isa börjar på UR på måndag. No more frilansfamilj, tuffare dagiskontrakt för Yarran. Älskar dig, Pappa.
Jag saknar er så mycket och livet vi levde att jag blir tokig. Fy for the fan vilka grejer vi gjorde! Det är liksom extra bisarrt med sms till Mossawa och bloggläsningar här och hos Hinky om vad ni gör och vad som händer, när vi ändå inte har åkt hem, jag menar fullt ut (jag erkänner själv att jag inte riktigt förstår det här) eftersom halva ligan sas är kvar. Du förstår Nils här snöar det. Jag vet inte om detta enkla faktum räcker för att klargöra det jag försöker uttrycka, men det känns rätt! det känns som om Yes, där satt den! för erkänn, det är rätt skumt. Nu, efter jag vet inte hur länge (det har ju varit oavbrutet vitt här eller snarare grått, och det här är ju liksom helt skumt att prata om vädret men jag tolkar det som en öppenhet för vår omgivning och inte svensk insnöadhet, ända sedan vi flög in över London - det finns inga färger, allt svart, allt vitt och det mesta lyckas ändå vara mittemellan, ja ja: grått), så snöar det. Mer. Jag inte kastades in utan formligen vräkte mig själv in i det akademiska livet morgonen efter vi landade, helt nya kurser skulle sättas ihop och startas om en kvart, och de gamla likaså och sen har vi träffat folk här och där i en enda utdragen virvel med vinglas i ena handen och kursplaner och scheman i den andra men sen har vi ju alla några armar till som Shiva världsdansaren och där håller vi varandra och även er, det känns hoppas jag. Jag vet ännu inte om jag är en Saiva (utt: shaiva) dvs Shiva follower (Anna Pya, min indologrumsgranne på SH lär mig nya grejer varje dag), men det verkar vara rätt fritt, man får välja hursomhelst vad man gillar och inte låtsas om allt annat - fritt jovisst men ändå, vad händer med sopet under mattan och allt - och han verkar ju helt psykotisk eller förpsykotisk då eftersom klassificeringen ju kom lite senare den där snubben. Kanske hellre Parvati follower, hon verkar grymt häftig som när hon blir lack och förvandlar sig till Durga värsta dödsbringaren - some scary shit there - men jag behöver inte bestämma mig än tror jag. Kolla in lite först. Men du: vad har nu Tomas Ledin med allt det här att göra undrar jag? Idag blev det sängarbete hemifrån, jovisst somnade jag efter frukost (upp tidigt iväg med skolbarnet - Jim är hemma - utochspringa i snön) men på't igen bara, nu är jag up and coming igen, skriver och allt möjligt och snön faller mer ändå, Martin o Bill o ErikLundis diskuterar konsekvenserna av 1a världskriget i köket (de är inte så dumma de). Jag vet att det var nåt viktigt jag ville säga dig, o Nils min käre, men jag kommer inte ihåg det nu efter all smörja. Jo, visst ja! Jag älskar Hästmannen! Fy för den lede vad han är bra! Jag ska se den igen och försökte med extramaterialet men då krånglade dvdn. Smocke fatta nada, Jimpan tyckte det var lite häftigt och jag o AS var bergtagna. He the man, forget about Zlatan liksom. Jag vill vara i Pondi men jag tror att ni kanske är där bättre på nåt sätt so keep on being there. Och du, kom inte hem. Inte än. Go go go, nu är du där och det är nog fasiken svårare än man kan förstå att åka tillbaka (för det går inte) eller åka ut igen - fråga mig inte varför, en del tycks ha klarat av det eller det säger de iallafall, osäker där, men den absolut stora skillnaden hursomhelst det är att du är där du är nu. Enkelt? Icke! Fem stora kramar.
SvaraRadera/Nico
ps bara en grej till. nu lyssnar vi på conor oberst a song to pass the time (lite som john dowlands musick for a while), nice stuff - yo mama intygar! ds, overandout
SvaraRaderakom just på att du skulle kunna hälsa på vårt nya fadderbarn och hennes familj och organisationen som hjälper dem, om du vill? en flicka som bor en bit från Bangalore, 13 år gammal. maila isf så får du adressen.
SvaraRaderaoch: väldigt fin musik som sagt!
mmm... och saknar dig vet du att jag gör, men stanna kvar och skriv och njut av värmen fast däruppe i bergsstationen är det visst kallt vill jag minnas från guideboken? fast väldigt fint.