torsdag 11 augusti 2011

Blixt och dunder

I Costa Rica askar det nastan varje kvall.
Det ar trevligt tycker jag.
Costa Rica ar inte helt billigt att vara turist i (om an billigare an Sverige).
Det ar mindre trevligt.
En maltid for tva kostar omkring 120 kr. Vilket inte egentligen inte ar sa mycket.
Men ta det ganger tre och sen ganger sju sa blir det en del.
Vi bor a andra sidan gratis sa i langden blir det en billig semester. Om an den dyraste jag gjort.

Kortfattat sa har langt: Costa Rica ar obegripligt vackert pa landet.
Men sa fult i staderna.


måndag 8 augusti 2011

An argument with myself

Hej.
Ja nej vi ar inte pa stranden langre. Men likval pa ett internetcafe med bra uppkoppling. Sa har far ni lite mer strandbilder fran diverse strander omkring Guanacaste.
Om djungelna ar Jurassic Park sa ar kusten Pirates of Carribean, bara sa att ni kommer i ratt stamning.

Costa Rica kanns ganska ofta som ett stort lekland for naturintresserade. Markliga djur, tusentals faglar, svinga dig mellan traden och susa fram genom tradtopparna fastspand i en stalvajjer.

Och den storsta kulturkrocken hitills kan mycket val resultera i just en riktig krock.
For har tar man garna bilen till krogen och kor sedan glatt hemmat manga timmar och glas senare. Nej, vi tar istallet taxi.
Ett val som inte kanns helt sjalvklart utan snarare mer principiellt.
Aka med nagon som tagit nagra glas men kor langsamt och har bilbalte i sin bil eller aka med en taxi som kor helvilt och saknar bilbalten.
Det blir ju det senare anda, att kora bil full ar ju bara dumt i huvudet. Trots allt.

Nu befinner vi oss vid Arenal, en stor vulkan. En av varldens mest aktiva. Det ryker ur den men ar sakert anda. Men spannande nog.

Nu maste vi snart ga till de varma kallorna vi ska bada i ikvall.

Puss och kram.















onsdag 3 augusti 2011

Montezuma helt enkelt

Idag kissade en apa pa mig.
Och en rattelse: Nathalie blev alltsa inte paflugen av en stor Mantilla, det var visst en Mantis. Vilket kanske var tur, det skulle inte va sa trevligt att fa en enorm bloja i ansiktet.
Alltsa, Mantilla = bloja. Mantis = insekt.

Vidare har Nathalie nu blivit anfallen av en kackerlacka som foll ner och sprang pa hennes arm. Jag tror att alla dessa oforberedda narkontakter med ackliga insekter gjort henne lite nervos. For igar skramde hon nastan ihjal mig nar vi var pa vag hem pa en mork strand. Hon skrek till sa jag hoppade till och havdade sedan att jag INTE skulle ga bakat eftersom dar lag en KROKODIL! Jag tog nagra sprang frammat innan vi kunde konstatera att jag hade flytt fran en inte fullt sa farlig trastock.

Vi passar pa ett leva det ljuva och sota livet i lilla Montezuma.

Bilder fran nagra strander, jag har fler men det har sabla internetcafet har helt tappat fart sa nu orkar jag inte sitta har och vanta pa bilder som tar evigheter att ladda upp. Jag har ju ett annat land att vara i.

Puss och kram.





tisdag 2 augusti 2011

Apornas ljus

Bor pa ett hotell. Apor skriker utanfor vart fonster. Det kanns inte pa riktigt.
Gar till stranden, bara djungel bakom. Och vattenfallet forstas. Det ar sent pa dagen for vi har latat oss hela dagen. Sa klockan har hunnit bli narmare fem.
Det ar bara vi och ett annat litet sallskap pa hela stranden. Efter att ha flutit omkring i vagorna en stund gar vi upp. For att istallet svalka oss i den lilla sjo som bildas nedanfor det lilla vattenfallet. En jattelik sten ligger vid sidan av sjon. Vi tar varsin sten och skrapar mot den storre sa det bildas en rod gegga. Den ar bra for huden, rensar ut gifter och annat daligt. Sa vi smorjer in vara ansikten med den och later torka. Sedan skoljer vi oss i vattenfallet. Vattnet ar valdigt kallt, i alla fall i jamforelse med det varma salta havet.
Nathalie hittar en stor vacker blomma som hon faster i haret. Solnedgangen fargar himlen orange, rod, rosa. Eftersom det borjar morkna bestammer vi oss for att sakta promenera hem.
Langt borta borjar ett valdigt askvader men dar vi befinner oss ar vadret lugnt och stilla. Vi vandrar hem medan det vidunderliga askvadret lyser upp hela himlen med sina blixtrar. Men vi hor inget mullrande, bara havets vagor som skoljer och kastas upp mot sanden. Forutom det och syrsorna inne djungeln ar allt stilla. Blixtarna fortsatter farga den annars morka himlen vit samtidigt som eldflugor blinkar oss.

Ja ni hor ju sjalva. Det ar alldeles lojligt. Men sant.
Nu stanger internetcafet, men jag har lite bilder att visa. Ni far dem imorgon istallet.

Kram och godnatt.

fredag 29 juli 2011

En silversked i djungeln

Hej.
Det ar jag, Nils. Jag ar i Costa Rica. Vi har forflyttat oss till landets nordostra horn. En bussresa pa 3,5 timmar. Ja landet ar inte sa stort. Skulle tro att det kanske tar 8-9 timmar att korsa det.
Naval, har har vi tillbringat tre lata dagar hos Nathalies kompis Claudias morforaldrar. Men, en sak i taget.

San Jose.
Inte den mest gastvanligaste staden som finns. Utspridd stad, 300.000 invanare men stor till ytan. Mycket trafik. Laga hus, mest tva vaningar, alla med galler for fonster och dorrar, staltrad langs vaggar och murar. Mycket bevapnade poliser och manga kvarter bevakas av privata vaktbolag dygnet runt. San Jose ar staltradens stad.
Det ar inte sa sakert att vistas ute pa natterna, sa om vi tog en sen buss till omradet vi bodde pa blev vi hamtade med bil. (Flera av Nathalies vanner har blivit ranade.)
Inte sa vacker stad heller, forutom bergen som ramar in hela staden. Men Nathalies vanner (som val far raknas som en del av staden) var desto snallare. Sa det ar ett plus.

Vi fick bo hos Nathalies gamla klasskompis Glory, som fortfarande bor hemma likt de flesta i hennes alder, eftersom det ar ganska tufft ekonomiskt klimat. Jag tror att alla jag traffade (Nathalies vanner) tillhorde nagon slags overklass. Huset vi bodde i lag i ett valdigt lugnt och trevligt omrade (bevakat med vakter dygnet runt). Vi fick eget rum med privat badrum i huset med sakert 10 rum plus en egen tradgard med festavdelning.
Lite markligt, men en lyx jag inte klagar pa.

Sa staden imponerade inte pa mig. Men val utanfor stan. Oj. Oj oj oj. Naturen ar hanslaende. Ja ni far se pa bilderna som dock inte riktigt ger den rattvisabilden.

Vi akte rafting pa en fors genom djungeln. Riktig djungel. Pa riktigt.

Djungel
Jag har flutit omkring pa rygg vid ett vattenfall tidigt pa morgonen medan syrsor spelar omkring mig, apor ropar langt bort och hundra andra markliga ljud jag inte kunnat identifiera. Jag har legat dar i vattnet och sett mig omkring pa markliga trad och vaxter da en kolibri stannat till precis ovanfor mitt ansikte i nagra sekunder innan den kvickt flyger vidare in i djungeln.
Det ar pa en san niva. Sa att man inte riktigt ar narvarande, lite som man tanker att det ar pa film (Avatar). Djurassic Park-filmerna spelades in i dessa trakter, sa det ar sa det ser ut. Det ar san natur det ar. Dinnosarienatur. Ursakta markliga tempusandringar, men det var sa det kandes. Som att inte riktigt vara dar samtidigt totalt narvarande.

Vi har till raga pa allt inte behovt betala ett ruttet ore. (Nathalies kompis pappa ager hela djungelanlaggningen.)

Sen har jag aven hoppa fran en klippa ner i floden, legat pa rygg och lata floden fora mig vidare forbi vattenfall och klippor. (Hehe, Nathalie har blivit narmast anfallen av bade en Mantilla, typ flygande grasshoppa stor som en hand, OCH en Fishing Spider just nar vi badade i floden, spindel stor som en hand och som kan ga pa vatten. Jag har sluppit undan, aven om man ar tvungen att se efter i sin sang sa dar inte ligger en skorpion och myser, en syssla jag inte helt trivts med.)

Silverskeden
Det ar dock ett annorlunda satt att resa pa. Ungefar sahar:
- Imorn ska vi ga upp kl 8 och aka dit.
- Jaha.

- Pa onsdag ska min kompis aka dit dar hennes mormor bor och vi far folja med.
- Okej.

- Min kompis har ett hus vid stranden som vi kan halsa pa.
- Vad bra.

Det kanske later markligt att klaga pa detta, men det fortar lite upptackarlustan och en del av sjalva resandets tjusning. Vi reser som langs ett rep med en silversked i munnen. Allt ar liksom fardigpacketerat och nastan matas till oss.
Det slog mig idag att det nog ar darfor jag inte har kannt att jag varit ute och rest.
Jag ar pa besok, och det ar stor skillnad tycker jag. Ibland ar jag pa besok pa en klassatertraff med en klass jag inte gatt med och pa ett sprak jag inte kan. Vilket far mig att kanna mig bade dum och klumpig.

Men sen racker det med att titta igenom bilderna nedan for att jag ska bli pa gott humor igen. Sa nu ar det er tur att titta pa bilderna (om ni inte redan hoppat over huvudratten och gatt direkt pa godsakerna det vill saga.)

Gracias por la comida / N




















Puss och kram

lördag 23 juli 2011

fors

HEEJ. JAG SKRIVER FRÅN TELEFONEN VILKET ÄRHOPPLÖSARE ÄN ATT SKRIVA SMS. MÅSTE TRYCKA TRE GGR BARA FÖR ATT SÄTTA PUNKT. HAR JUST PACKAT IHOP RYGGSÄCKEN FÖR TVÅ DAGAR I BERGEN. VI SKA GÖRA RAFTING, DVS ÅKA ÄVENTYR PÅ FORS. R ÄR TYDLIGEN EN AV VÄRLDEN S BÄSTA FORSERNA SÅ DET BLIR SKOJ. RESER JUST NU MED SL- - NEJ SILVERSKED SKA DET STÅ -- SILVERSKED I MUNNEN OCH DET ÄR PÅ BÅDE GOTT ONT. UTVECKLAR SENARE I ANNAT N- INLÄGG+ ADIU

onsdag 20 juli 2011

Kom, kom, atombomb.

(... om vi nan gang, nansin blir som dem.)

Hi there, how are you today? Eller kanske borde jag skriva, Hola, mucho gusto!
Nu sitter jag och lanar familjens dator. I New Jersey (typ). Att vara har kanns mycket markligt, vanligtvis ar man ju van vid att forsta det sallskap man ar med och inte vad omgivningen sager. Nu ar det tvart om.

Jag befinner mig i en orkan av spanska ord, och det finns ingen kallare att gomma sig i. Inga samtal pa engelska, sa jag kanner mig ganska tappad sa att saga. Lite oartig pa nagot vis eftersom jag mest bara star och tittar, tyst nar andra skrattar, forstar inte nar jag blir tilltalad (vilket visserligen inte hander sa ofta) och fumlar da fram nagot. Nathalie ger mig lite summariska sammanfattningar av vad som sags, som nar de i bilen pratat och skrattat i tjugo minuter; "vi pratar om att vara mammor ar lika varandra." Jag nickar och hummar ofarstande nagot jag hoppas ska lata forstaende.
Det ar inte sa att de ar otrevliga, tvartom, men man kan nog med fog saga att vi har ett helt sprak mellan oss.

Vander mig lite innat.
Jag trivs inte riktigt dar inne.

Har for ovrigt frossat i skrapmat och annan amerikansk kultur. USA ar nog lite trottsamt i langden. Men det ar haftigt att vara har. Imorn flyger vi till Costa Rica som anda ar resans huvudmal. Tror det blir befriande att komma till Naturen.

Vi har ocksa akt till Niagarafallen men det orkar jag inte skriva om, ni far berattelsen nar jag kommer hem. Men jag kan saga att det var otroligt coolt (kanske kommer nagon bild senare).

Nedan kommer i alla fall lite bilder fran vara 3 dygn i New York City, hall till godo:


Det var roligt att man kunde se staden fran luften...

I New York ar det precis som man tankt sig att det ska vara, och det ar just det som ar sa fett.




Nathalie mumsar pa klassisk New York pizza. Resan mot en rundare kropp tar sin borjan.





Vi var i Central Park. Dar kunde man vila ut. Stor park i stor stad.






Hus sa stora, manniskor sma.












Potatisgris.





Jag och Nathalie pa Times Square.





Ata middag pa Diner, check.





Typisk Brooklyn Bridge.









Nathalie poserar i vart hotellrum med godis vi kopt.





Min tur att valja pose.





Utsikt fran hotellrum om man lutar sig ut.








Hotellets loby. Vi kande oss lite tveksamma nar vi forst klev in. Men billigare blir det nog inte pa Manhattan (och rummet var mysigt).





Aka tunnelbana, check.





Sag en forestallning pa Radio City Hall, det var fint.

Drack lite Tru Blood, det var gott.






Puss och kram / N