Det kandes som en beloning nar jag efter alla dessa otaliga osaliga obekvama natter slog upp ogonen under min tibetanska filt och genom tyget fornimmer ett rodgult ljus. Inte ett lysror. Kan det vara mojligt?
Jo, solen!
En jamforelse med paradiset bubblade runt och omkring mina oron nar exotiska papegojor flyger med taget genom det bordiga landskapet. Akrar, floder, buskar och palmer.
Det kanns som att man ar pa semester helt plotsligt.
Fakta:
Vi var beredda pa en hard prutningsstrid om rummer pa andra vaningen med tva dubbelsangar och jattelik balkong mot havet, knappt 70meter bort. Tankte, kanske kan vi fa ner priset fran 1500 till under 1000 i alla fall.
Darfor blev vi lite handfallna nar agaren sade 750.
"Hm, okej" sade vi direkt utan att prutat en enda paisa.
Nu sitter jag och softar pa internetcafet medan de spelar Nusart farh Ali Khan och blir glada nar jag gillar det.
Henning ar pa hotellet och rycker runt med sin skoluppgift som ska vara klar imorn.
Idag ar det faktiskt molnit och lite svagt. Ratt mysigt, men inget bad.
Klimatet har ar varm, svensk sommar.
Sen ska vi ner till Talminadu. Om mitt jobb ger mig jobb ska jag boka hembiljett.
Annars letar jag mig nog ner till sydspetsen. Kanske upp till en bergsstation ocksa.
Nagot i dig forandras i eftermiddagens sakta sol. Nar du kastats runt av havet. Aven pa lek men ocksa hjalplos i de slaende vagorna.
Du ser horisonten forkotas nar vattnet langsamt hojer sig. Sedan slar havet ned over dig och du tumlar runt, benen dras at ett hall och armarna vill at nagot annat. Du kanner sandbotten bade riva och smeka dina axlar.
Nar allt ar over reser du dig blandad av solen. Forvirrad och lycklig.
Just da vet du inte att den enorma kansla synen visar om havets storhet, har flyttats in i din kropp.
Om du senare sitter pa balkongen och later ogonen glittra over havet ar det inte langre i ditt sinne och dina tankar som hjalplosheten overvaldigar dig. Utan i din fysiska uppenbarelse. Men le, det ar en hjalploshet som vill hjalpa dig. Den vill dig val.
Precis som badvakterna som likt clowner med sina vita korgstrutar vaktar dina saker. Erbjuder sig att laga god fisk at dig om du vill. Och sen viskar att de har bra hascish att salja.
Ever since I was eight or nine, I've been standing on the shoreline. Waiting for something lasting.
torsdag 28 januari 2010
Galla
Och efter den senaste veckans tagfarder.
Varanasi-Gaya en kort resa pa kvallen, 4 timmar bara. Den blev drygt 9 timmar lang. Kom fram 06 pa morgonen och slog folje med en forfrusen kines fran Shanghai, han havdade att det var farligt att aka pa landsbygden efter morkrets inbrott och fick och att vanta tills morgonen kom nagon timme senare. Delade autorickshaw for 60rs. Rickshawforarna slogs om oss och nar vi just satt oss med all packning ropade nagon 40 RUPEE! Sa fattigt var det, att vi kunde aka 13km for 40rs.
I Bodhgaya gick forresten strommen hela tiden och hotellets generator gick igang. Inget konstigt med det egentligen. Men nar jag efter en somnlos natt antligen lyckades slumra in kl 03 pa natten gick generatorn igang. Och den var precis utanfor vart fonster. Det borjade bensin och danade sa in i vassen.
Sa pa tva dygn hade jag inte sovit alls.
Darfor var det mindre kul nar taget fran Gaya som bekant blev over 30h sent och nar vi antligen knuffade oss ombord satt manniskor overallt. Pa vara bokade platser med givetvis. Vi fick sitta och tjura med vara platser delade med 2 andra. Sen nar folk skulle sova hade den som belagrat overslafen somnat. Vi var arga och ville vacka personen ifraga, men vagade/ville inte vacka nar vi sag att det var en mamma med spadbarn.
Ja, sa vi fick "sova" som en trasig fallkniv. Inte alls.
Drygt 5 timmar somn pa 3 dygn.
Varanasi-Gaya en kort resa pa kvallen, 4 timmar bara. Den blev drygt 9 timmar lang. Kom fram 06 pa morgonen och slog folje med en forfrusen kines fran Shanghai, han havdade att det var farligt att aka pa landsbygden efter morkrets inbrott och fick och att vanta tills morgonen kom nagon timme senare. Delade autorickshaw for 60rs. Rickshawforarna slogs om oss och nar vi just satt oss med all packning ropade nagon 40 RUPEE! Sa fattigt var det, att vi kunde aka 13km for 40rs.
I Bodhgaya gick forresten strommen hela tiden och hotellets generator gick igang. Inget konstigt med det egentligen. Men nar jag efter en somnlos natt antligen lyckades slumra in kl 03 pa natten gick generatorn igang. Och den var precis utanfor vart fonster. Det borjade bensin och danade sa in i vassen.
Sa pa tva dygn hade jag inte sovit alls.
Darfor var det mindre kul nar taget fran Gaya som bekant blev over 30h sent och nar vi antligen knuffade oss ombord satt manniskor overallt. Pa vara bokade platser med givetvis. Vi fick sitta och tjura med vara platser delade med 2 andra. Sen nar folk skulle sova hade den som belagrat overslafen somnat. Vi var arga och ville vacka personen ifraga, men vagade/ville inte vacka nar vi sag att det var en mamma med spadbarn.
Ja, sa vi fick "sova" som en trasig fallkniv. Inte alls.
Drygt 5 timmar somn pa 3 dygn.
lördag 23 januari 2010
Oh Buddha where art thou?
Fast alltsa i Bodhgaya var han ytterst narvarande. Det storsta lugnet nagonsin dar under Bodhi-tradet. Sen skulle vi soderut. Var planen. Ja.
Strandade i den gudsforgatna halan Gaya. Eller gudar- demoner och gudinnorforgatna kanske. Markligt med tanke pa vilken enorm andlighet som rader bara en gudinnas stenkast harifran. Men det ar val det som skiljer Bodh fran Gaya.
Gaya. Den elandigaste lilla stad jag sett. I delstaten Bihar, fattigast i Indien. Sand och grus. Ingen ler langre an ett ogonblick.
Staden ar som hamtad ur en Auri Kaurismaki-film. Fast pa Hindu.
Tat dimma dygnet runt, aldrig sol. Trasiga hus, bilar, gator, kor. Trasiga manniskor. Trasigt allt. Givetvis ar det en av de oroligaste delstaterna i Indien med ran, kidnappningar och kravaller. Bevapnade poliser och militarer pa gatorna har och dar.
Runt tagstationen rader full aktivitet dygnet runt. Ett hav av rickshaws, tiggare och filtinsvepta stackare som vantar pa det alltid forsenade tagen harifran.
Och nar indiska tag ar forsenade ar det inte fraga om nagon barnslig SJ-forsening pa 40min. Nej vi snackar forsening av Boolywoodska matt. (Trots att vi befinner oss sa langt bort fran stjarnorna man kan komma bade bildligt, och boktsavligt pa grund av dimman som sveper in natten i ett mjukt filter)
"Sorry sir, your train is delayed."
"Yeah, how much?"
"Twelve hours sir."
"TWELVE HOURS!?"
Detta var igar eftermiddag. Sedan dess har vi flertalet ganger gatt over gatan till stationen for nya besked. I nulaget ar vart tag till varma kusten over 30 timmar sent. And counting.
Vi fordriver tiden med att umgas med de sma kackerlackorna pa vart hotellrum, mata myggorna och se pa film efter film pa den eminenta kanalen "Star Movies".
Men allt ar inte sa illa som det later. Om kvallen lyser glodlamporna i diset upp den smala men ack sa hart traffikerade asfalt/sten/jordvagen mellan oss och flykten harifran. De sma gatustanden oppnar, det luktar bensin, avgaser och vi koper snuskigt sota bakverk medan jag far sand och skrap i ogonen och tanker att, det har, det ska vi ata nar vi sitter pa taget soderut. Det ar ratt mysigt trots allt. Igarkvall ar vi supergod middag pa en restaurang medan Indiska gubbar hallde upp glas pa glas med Indisk sprit ar sig sjalva. Innan vi atervande till krypen och "Star Movies" kopte jag lokal whiskey som faktiskt smakade OK. Inte alls som grannlandet Kinas rusdrycker.
Fast trots alla gladjeamnen borjar man lite smatt langta ner till varmen och havet vid det glada Puri i turistbefriade Orissa.
Vi ses dar nere!
/ NNNN
Strandade i den gudsforgatna halan Gaya. Eller gudar- demoner och gudinnorforgatna kanske. Markligt med tanke pa vilken enorm andlighet som rader bara en gudinnas stenkast harifran. Men det ar val det som skiljer Bodh fran Gaya.
Gaya. Den elandigaste lilla stad jag sett. I delstaten Bihar, fattigast i Indien. Sand och grus. Ingen ler langre an ett ogonblick.
Staden ar som hamtad ur en Auri Kaurismaki-film. Fast pa Hindu.
Tat dimma dygnet runt, aldrig sol. Trasiga hus, bilar, gator, kor. Trasiga manniskor. Trasigt allt. Givetvis ar det en av de oroligaste delstaterna i Indien med ran, kidnappningar och kravaller. Bevapnade poliser och militarer pa gatorna har och dar.
Runt tagstationen rader full aktivitet dygnet runt. Ett hav av rickshaws, tiggare och filtinsvepta stackare som vantar pa det alltid forsenade tagen harifran.
Och nar indiska tag ar forsenade ar det inte fraga om nagon barnslig SJ-forsening pa 40min. Nej vi snackar forsening av Boolywoodska matt. (Trots att vi befinner oss sa langt bort fran stjarnorna man kan komma bade bildligt, och boktsavligt pa grund av dimman som sveper in natten i ett mjukt filter)
"Sorry sir, your train is delayed."
"Yeah, how much?"
"Twelve hours sir."
"TWELVE HOURS!?"
Detta var igar eftermiddag. Sedan dess har vi flertalet ganger gatt over gatan till stationen for nya besked. I nulaget ar vart tag till varma kusten over 30 timmar sent. And counting.
Vi fordriver tiden med att umgas med de sma kackerlackorna pa vart hotellrum, mata myggorna och se pa film efter film pa den eminenta kanalen "Star Movies".
Men allt ar inte sa illa som det later. Om kvallen lyser glodlamporna i diset upp den smala men ack sa hart traffikerade asfalt/sten/jordvagen mellan oss och flykten harifran. De sma gatustanden oppnar, det luktar bensin, avgaser och vi koper snuskigt sota bakverk medan jag far sand och skrap i ogonen och tanker att, det har, det ska vi ata nar vi sitter pa taget soderut. Det ar ratt mysigt trots allt. Igarkvall ar vi supergod middag pa en restaurang medan Indiska gubbar hallde upp glas pa glas med Indisk sprit ar sig sjalva. Innan vi atervande till krypen och "Star Movies" kopte jag lokal whiskey som faktiskt smakade OK. Inte alls som grannlandet Kinas rusdrycker.
Fast trots alla gladjeamnen borjar man lite smatt langta ner till varmen och havet vid det glada Puri i turistbefriade Orissa.
Vi ses dar nere!
/ NNNN
onsdag 20 januari 2010
... Och vidare
Sa det var en kvall nar vi skulle till underbara Brown Bread Bakery for att fortara kvallsvard. Langs vattnet brann varma mysiga eldar och luften var fylld av rok. Nar vi kom narmre sag vi att det stack ut fotter fran alla eldar.
Det luktar ibland som nar man grillar. Men egentligen ar det olustigt att lukta. Alla dessa dagar har i Varanasi ar fyllda av dimma och kalla kvallar. Underligt att inga kusliga skrackfilmer har spelats in har for det ar ratt kusligt med alla dimma, eldarna och vetskapen om doda kroppar i floden.
Om kvallarna sjungs boner. Det ar mest pilgrimmer har. Allt ar vacker och lite sjukt. Om natterna sveper vi in oss i varma filtar och somnar gott.
I kroppen vilar en troghet som holls inne av det kalla vadret.
Sa fort vi klev av stationen mottes vi av Auto-foraren from hell som forfoljde oss var vi an gick den iskalla natten vi kom till Varanasi train junction. Det spelade ingen roll hur manga ganger vi sa till honom att ga ivag. Till slut kastade vi oss pa en Rickshaw bara for att komma fran stationen. Da hoppade mannen ocksa pa bredvid foraren. Frustrerande.
Vi rusade genom natten mot Assi ghat, en av de "lugnare" delarna av stan. Hade kollat in Shahi River Guesthouse i guideboken. Men det kan man inte saga till Auto-forarna for da vill de overtala en om att hotellet har brunnit ner eller ar fullt av skurkar eller fullt eller gud vet vad. Men vi kom dit, och tack och lov oppnade de mitt i natten. Och hade ett enda rum kvar ledigt. Mysigt med balkong och allt. 1000rp. Dar vi bodde i tva natter, bytte till ett enklare rum for 400rp i en natt. Nu bor vi pa ett litet stalle typ bredvid for 200rp. Alltsa, vadda, typ 15kr var per natt.
Men som sagt, imorn ska vi till Sarnath, en Buddistisk hotspot. Sen till Bodhgaya. Sen till Kolkata en kortis. Max 1 natt. Sen vantar sodern igen.
Orissa.
Nu maste jag kissa.
Det luktar ibland som nar man grillar. Men egentligen ar det olustigt att lukta. Alla dessa dagar har i Varanasi ar fyllda av dimma och kalla kvallar. Underligt att inga kusliga skrackfilmer har spelats in har for det ar ratt kusligt med alla dimma, eldarna och vetskapen om doda kroppar i floden.
Om kvallarna sjungs boner. Det ar mest pilgrimmer har. Allt ar vacker och lite sjukt. Om natterna sveper vi in oss i varma filtar och somnar gott.
I kroppen vilar en troghet som holls inne av det kalla vadret.
Sa fort vi klev av stationen mottes vi av Auto-foraren from hell som forfoljde oss var vi an gick den iskalla natten vi kom till Varanasi train junction. Det spelade ingen roll hur manga ganger vi sa till honom att ga ivag. Till slut kastade vi oss pa en Rickshaw bara for att komma fran stationen. Da hoppade mannen ocksa pa bredvid foraren. Frustrerande.
Vi rusade genom natten mot Assi ghat, en av de "lugnare" delarna av stan. Hade kollat in Shahi River Guesthouse i guideboken. Men det kan man inte saga till Auto-forarna for da vill de overtala en om att hotellet har brunnit ner eller ar fullt av skurkar eller fullt eller gud vet vad. Men vi kom dit, och tack och lov oppnade de mitt i natten. Och hade ett enda rum kvar ledigt. Mysigt med balkong och allt. 1000rp. Dar vi bodde i tva natter, bytte till ett enklare rum for 400rp i en natt. Nu bor vi pa ett litet stalle typ bredvid for 200rp. Alltsa, vadda, typ 15kr var per natt.
Men som sagt, imorn ska vi till Sarnath, en Buddistisk hotspot. Sen till Bodhgaya. Sen till Kolkata en kortis. Max 1 natt. Sen vantar sodern igen.
Orissa.
Nu maste jag kissa.
tisdag 19 januari 2010
Varanasi baby
Hello.
Vi ar i varanasi nu.
Efter en olidligt kall tagfard. Taget blev ocksa over 6 timmar sent. Kul. (Alltsa fros vi ihjal i inte 30 timmar utan snarare 37!) Otroligt jobbigt sen med alla typer som hangde pa en sa fort man klev av taget. Men vi kom till det hotell vi ville.
Nu chillar vi mest runt.
Har inte vart sa kallt har som nu pa 10 ar. Pa dagarna ar det okej, men det ar dimmigt! Pa kvallarna och natterna ar det sjukt kallt. Men otroligt nice...
Ska ta en tripp till Saranath, och Bodhgaya sen pa vagen osterut.
Har handlat lite varma tyg och grejjer att svepa in oss i.
Skriver mer ingaende nan annan gang for nu ringer 90-talet och vill ha tillbaka sin internetuppkoppling.
Frid & brinnande lik \\ N
Vi ar i varanasi nu.
Efter en olidligt kall tagfard. Taget blev ocksa over 6 timmar sent. Kul. (Alltsa fros vi ihjal i inte 30 timmar utan snarare 37!) Otroligt jobbigt sen med alla typer som hangde pa en sa fort man klev av taget. Men vi kom till det hotell vi ville.
Nu chillar vi mest runt.
Har inte vart sa kallt har som nu pa 10 ar. Pa dagarna ar det okej, men det ar dimmigt! Pa kvallarna och natterna ar det sjukt kallt. Men otroligt nice...
Ska ta en tripp till Saranath, och Bodhgaya sen pa vagen osterut.
Har handlat lite varma tyg och grejjer att svepa in oss i.
Skriver mer ingaende nan annan gang for nu ringer 90-talet och vill ha tillbaka sin internetuppkoppling.
Frid & brinnande lik \\ N
torsdag 14 januari 2010
Mumbai 2.0
Okej, var borjar man.
Sitter pa samma internetcafe och vid samma dator som for over en manad sedan. Ha!
Da i borjan av resan. Nu i borjan, pa en annan resa. Samma land, andra upplevelser.
"Borjan"
Sa vi hade tre mal for dagen. Hitta nytt, billigare hotell, kolla in jattelika Prins of Wales Museum (eller som det numera heter: Chhatrapati Shivaji Maharaj Vastu Sangrahalaya), och det vore ju kul att ga pa bio ocksa nar man endo ar har. Vi kollade in nagra olika budgetstallen. Det samsta, en smal trappa upp fran Colaba Causeway...
Damned Colaba Causeway
Jag ar riktigt trott pa denna gata. En hysterisk version av Drottninggatan. Hektiskt tjutande trafik (som visserligen finns overallt) och en smal trottoar belamrat av sma stand, gatuforsaljare, turister, turister, turister och tiggare.
"Yes, wallets hello sir!"
"Yes t-shirts?"
"Hello, smoke, marijuana, hasch, hello, hello, hello sir? Hello?"
"Like drums?"
Och endo hamnar an forr eller senare har. Pa nagot markligt satt finner man sig sjalv slalomrusande forbi stand med krimskrams, tiggare pa vagnar med leder at alla hall och bleka forvirrade svenskar. Man kommer inte undan.
"Hello I'm from Bollywood!"
... Och det finaste hotellrummet fann vi pa en gata mellan Causeway och i skuggan av det gigantiska lyxhotellet Taj Mahal. Ett charmigt nedganget hus med en sorts veranda som lopte runt hela vaningsplanet. Rummet, 5kvm stort och 7 meter hogt i tak. Utan fonster men faktiskt ratt mysigt. Vi betalade en natt i forvag och vandrade vidare mot 30-talsbiografen Regal i borjan av Colaba Causeway (var annars.) Dar visades bara tva filer varav en Hindi. Men ingen Hindi-film gar textad. Sa vi bestamde att avvakta. Pa vagen ut hor vi nagon tilltala oss. Vi vander oss om och ser en rund indier med trevligt utseende.
"Hello I'm from Bollywood! Would you like to be extras in a big Bollywood movie. Free transport, breakfast, lunch and dinner. 500rp"
Val medvetna om hur mycket det suger att vara statist tackade vi ja. Det skulle kannas dumt att inte ta mojligheten. Dessutom vill man ju kunna skryta om att man ar med i en Bollywoodproduktion.
(Upplevelsen dagen efter var precis sa seg som vi vantade oss. Men det var roligt att bli uppkladd, se Bollywoodstjarnorna och deras divalater. Och 1000rp var valkommet inslag i var resekassa. Vi har nastan gatt plus an sa lange)
Chhatrapati Shivaji Maharaj Vastu Sangrahalaya
Ni vet, museet. Med en guide i horlurarna gick vi runt och proppade oss fulla med kunskaper om gudar, malerikonst och musik. Nar vi kom ut holl solen pa att ga ned. Det var en otroligt mustig upplevelse sa darefter promenerade vi hem till hotellet. Kopplade upp och och upptackte att vi fatt svar pa var Couchsurfer-request. Tummen upp!
Vidare kollade vi upp vilka filmer som visades i stan, valde mastodonten Avatar och Indiens storsta biofrag Imax langt bort fran stadsdelen.
En resa
Efter nagra timmar av avslappnande slappande pa hotellrummet gick vi ned till lobbyn och fragade hur mycket en taxi till bion kunde ga pa. "Very far away, maybe 2 hours" (Han overdriv nog inte med tanke pa Bombays traffic jam om kvallarna). Vi gick till tagstationen och tog taget ut mot fororterna. Billigare an taxi, 4 rupies. Inte ens 4sek. Nar vi efter en lang stund var framme undrade vi om vi kommit ratt. Fran bron over sparen sag vi platskjul och fallfardiga sma hus. Sma eldar brann har och dar. Men det markligaste av allt, ett litet dammigt tom nojesfalt med bara nagra gatubarn som satt och pratade. Alla rostiga karuseller och stand var tanda. Det skraltiga pariserhjulet snurrade runt otroligt snabbt. Men, visade det sig nar vi fragade, Indiens storsta biograf lag dar ute bland kakstader och industrier. Vi gick med strommen av indier, alla valkladda och venliga, pa vag hem efter jobbet, forbi jattelika oergivna och morka svartranda hus.
Vi kom fram till motorvagen, som gick pa en bro over allt och lyckades fa en taxi att kora oss i cirka 15min till denna jattebio a la Heron city.
Till filmen kunde man forutom popcorn ocksa ata hamburgare, nachos, majs och samosas. Innan filen borjade i biosalen med 2000 platser (sag ut som pa Cosmonova), bara indier fick alla resa sig da nationalsangen spelades.
Filmen var extremt lang och vi kom ut vid 2-tiden pa natten. Orkade inte krangla oss hem med taget utan tog en taxi som brande langs motorvagen och Bombays tomma gator i en halvtimme. Fyra timmar senare skulle vi upp och koras till filminspelningen.
Fortsattningen
Nu ska vi branna nagra timmar pa stan i vantan pa att var kille som vi ska bo hos ska sluta jobbet. Tyvarr kan vi bara bo dar en natt sa vi far se hur vi loser det. Vi borjar i alla fall kanna oss klara med Bombay och ska kolla pa tag upp till Varanasi.
Allt gott \ N
Sitter pa samma internetcafe och vid samma dator som for over en manad sedan. Ha!
Da i borjan av resan. Nu i borjan, pa en annan resa. Samma land, andra upplevelser.
"Borjan"
Sa vi hade tre mal for dagen. Hitta nytt, billigare hotell, kolla in jattelika Prins of Wales Museum (eller som det numera heter: Chhatrapati Shivaji Maharaj Vastu Sangrahalaya), och det vore ju kul att ga pa bio ocksa nar man endo ar har. Vi kollade in nagra olika budgetstallen. Det samsta, en smal trappa upp fran Colaba Causeway...
Damned Colaba Causeway
Jag ar riktigt trott pa denna gata. En hysterisk version av Drottninggatan. Hektiskt tjutande trafik (som visserligen finns overallt) och en smal trottoar belamrat av sma stand, gatuforsaljare, turister, turister, turister och tiggare.
"Yes, wallets hello sir!"
"Yes t-shirts?"
"Hello, smoke, marijuana, hasch, hello, hello, hello sir? Hello?"
"Like drums?"
Och endo hamnar an forr eller senare har. Pa nagot markligt satt finner man sig sjalv slalomrusande forbi stand med krimskrams, tiggare pa vagnar med leder at alla hall och bleka forvirrade svenskar. Man kommer inte undan.
"Hello I'm from Bollywood!"
... Och det finaste hotellrummet fann vi pa en gata mellan Causeway och i skuggan av det gigantiska lyxhotellet Taj Mahal. Ett charmigt nedganget hus med en sorts veranda som lopte runt hela vaningsplanet. Rummet, 5kvm stort och 7 meter hogt i tak. Utan fonster men faktiskt ratt mysigt. Vi betalade en natt i forvag och vandrade vidare mot 30-talsbiografen Regal i borjan av Colaba Causeway (var annars.) Dar visades bara tva filer varav en Hindi. Men ingen Hindi-film gar textad. Sa vi bestamde att avvakta. Pa vagen ut hor vi nagon tilltala oss. Vi vander oss om och ser en rund indier med trevligt utseende.
"Hello I'm from Bollywood! Would you like to be extras in a big Bollywood movie. Free transport, breakfast, lunch and dinner. 500rp"
Val medvetna om hur mycket det suger att vara statist tackade vi ja. Det skulle kannas dumt att inte ta mojligheten. Dessutom vill man ju kunna skryta om att man ar med i en Bollywoodproduktion.
(Upplevelsen dagen efter var precis sa seg som vi vantade oss. Men det var roligt att bli uppkladd, se Bollywoodstjarnorna och deras divalater. Och 1000rp var valkommet inslag i var resekassa. Vi har nastan gatt plus an sa lange)
Chhatrapati Shivaji Maharaj Vastu Sangrahalaya
Ni vet, museet. Med en guide i horlurarna gick vi runt och proppade oss fulla med kunskaper om gudar, malerikonst och musik. Nar vi kom ut holl solen pa att ga ned. Det var en otroligt mustig upplevelse sa darefter promenerade vi hem till hotellet. Kopplade upp och och upptackte att vi fatt svar pa var Couchsurfer-request. Tummen upp!
Vidare kollade vi upp vilka filmer som visades i stan, valde mastodonten Avatar och Indiens storsta biofrag Imax langt bort fran stadsdelen.
En resa
Efter nagra timmar av avslappnande slappande pa hotellrummet gick vi ned till lobbyn och fragade hur mycket en taxi till bion kunde ga pa. "Very far away, maybe 2 hours" (Han overdriv nog inte med tanke pa Bombays traffic jam om kvallarna). Vi gick till tagstationen och tog taget ut mot fororterna. Billigare an taxi, 4 rupies. Inte ens 4sek. Nar vi efter en lang stund var framme undrade vi om vi kommit ratt. Fran bron over sparen sag vi platskjul och fallfardiga sma hus. Sma eldar brann har och dar. Men det markligaste av allt, ett litet dammigt tom nojesfalt med bara nagra gatubarn som satt och pratade. Alla rostiga karuseller och stand var tanda. Det skraltiga pariserhjulet snurrade runt otroligt snabbt. Men, visade det sig nar vi fragade, Indiens storsta biograf lag dar ute bland kakstader och industrier. Vi gick med strommen av indier, alla valkladda och venliga, pa vag hem efter jobbet, forbi jattelika oergivna och morka svartranda hus.
Vi kom fram till motorvagen, som gick pa en bro over allt och lyckades fa en taxi att kora oss i cirka 15min till denna jattebio a la Heron city.
Till filmen kunde man forutom popcorn ocksa ata hamburgare, nachos, majs och samosas. Innan filen borjade i biosalen med 2000 platser (sag ut som pa Cosmonova), bara indier fick alla resa sig da nationalsangen spelades.
Filmen var extremt lang och vi kom ut vid 2-tiden pa natten. Orkade inte krangla oss hem med taget utan tog en taxi som brande langs motorvagen och Bombays tomma gator i en halvtimme. Fyra timmar senare skulle vi upp och koras till filminspelningen.
Fortsattningen
Nu ska vi branna nagra timmar pa stan i vantan pa att var kille som vi ska bo hos ska sluta jobbet. Tyvarr kan vi bara bo dar en natt sa vi far se hur vi loser det. Vi borjar i alla fall kanna oss klara med Bombay och ska kolla pa tag upp till Varanasi.
Allt gott \ N
måndag 11 januari 2010
Newsflash
Hejsan.
Ursäkta att jag är så dålig på att svara på kommentarer. Men internet-tiden är oftast kort. Nu sitter jag på hotellet med trådlöst.
Imorn åker storfamiljen hem. Men jag och Henning ska stanna kvar i Bombay några dagar innan vi tar nåt tåg nordost och så småningom letar oss neråt längs östkusten.
Men innan vi lämnar Bombay ska vi på klubb med Bollywood-skådisar. Inträde på 1000rp vilket är absurt. Som en klubb i Sverige med inträde på 1000kr. Knasigt helt enkelt. Men inträdet motsvar 180sek... Ska bli intressant.
Ursäkta att jag är så dålig på att svara på kommentarer. Men internet-tiden är oftast kort. Nu sitter jag på hotellet med trådlöst.
Imorn åker storfamiljen hem. Men jag och Henning ska stanna kvar i Bombay några dagar innan vi tar nåt tåg nordost och så småningom letar oss neråt längs östkusten.
Men innan vi lämnar Bombay ska vi på klubb med Bollywood-skådisar. Inträde på 1000rp vilket är absurt. Som en klubb i Sverige med inträde på 1000kr. Knasigt helt enkelt. Men inträdet motsvar 180sek... Ska bli intressant.
söndag 10 januari 2010
HORN PLEASE
Efter en veckas smärre Dimor-knapprande och många dagars internetfrånvaro sitter jag här igen. Och ska sammanfatta vad som hänt.
Jag är inte så mycket till övers för att fira nyår. Så jag firade det med att gå och lägga mig tidigt och feberfrossa mig igenom års-skiftet. Sen har jag ju vart så ur sinnets dålig i magen att ni anar inte.
Hur kan så otroligt god mat göra en så rutten i kistan?
Alltså jag såg att Alexandra sammanfattade förra året i punktform på sin blogg http://snoffla14571.wordpress.com/ och det är ju super.
• Vi tog en bulle från Udaipur den 31
• Arrived at rural Dungapur (det blev på Engelska för att jag inte vet hur man översätter rural på ett bra sätt och det är ett så passande ord)
• Tokigt vackert hotell, som bara delvis var hotell eftersom det också bodde en gammal Maharadja med familj där. Märkligt. Palats alltså.
• 12 Hundar av varierande sort bodde där också. Kul.
• Vi var många som var sjuka
• Jag har inte kräkts än i Indien
• Åkte till Fruktansvärda Ahmedabad. Totalt 0 charm. Inte en enda gnutta. Vidrigt.
• Klämde några baddagar söder om Bombay, Murad. Också rätt "rural" men inte lika.
• Nu är vi i Bombay igen.
• Yay!
• Familjen åker hem imorn.
• Utanför "Family restuarant McDonalds" bor flera familjer bland råttor och kackerlackor. Vad ska man göra?
• Känner att jag misslyckats, om inte kapitalt, så åtminstone väldigt med mitt listsystem.
Jag är inte så mycket till övers för att fira nyår. Så jag firade det med att gå och lägga mig tidigt och feberfrossa mig igenom års-skiftet. Sen har jag ju vart så ur sinnets dålig i magen att ni anar inte.
Hur kan så otroligt god mat göra en så rutten i kistan?
Alltså jag såg att Alexandra sammanfattade förra året i punktform på sin blogg http://snoffla14571.wordpress.com/ och det är ju super.
• Vi tog en bulle från Udaipur den 31
• Arrived at rural Dungapur (det blev på Engelska för att jag inte vet hur man översätter rural på ett bra sätt och det är ett så passande ord)
• Tokigt vackert hotell, som bara delvis var hotell eftersom det också bodde en gammal Maharadja med familj där. Märkligt. Palats alltså.
• 12 Hundar av varierande sort bodde där också. Kul.
• Vi var många som var sjuka
• Jag har inte kräkts än i Indien
• Åkte till Fruktansvärda Ahmedabad. Totalt 0 charm. Inte en enda gnutta. Vidrigt.
• Klämde några baddagar söder om Bombay, Murad. Också rätt "rural" men inte lika.
• Nu är vi i Bombay igen.
• Yay!
• Familjen åker hem imorn.
• Utanför "Family restuarant McDonalds" bor flera familjer bland råttor och kackerlackor. Vad ska man göra?
• Känner att jag misslyckats, om inte kapitalt, så åtminstone väldigt med mitt listsystem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)