fredag 29 juli 2011

En silversked i djungeln

Hej.
Det ar jag, Nils. Jag ar i Costa Rica. Vi har forflyttat oss till landets nordostra horn. En bussresa pa 3,5 timmar. Ja landet ar inte sa stort. Skulle tro att det kanske tar 8-9 timmar att korsa det.
Naval, har har vi tillbringat tre lata dagar hos Nathalies kompis Claudias morforaldrar. Men, en sak i taget.

San Jose.
Inte den mest gastvanligaste staden som finns. Utspridd stad, 300.000 invanare men stor till ytan. Mycket trafik. Laga hus, mest tva vaningar, alla med galler for fonster och dorrar, staltrad langs vaggar och murar. Mycket bevapnade poliser och manga kvarter bevakas av privata vaktbolag dygnet runt. San Jose ar staltradens stad.
Det ar inte sa sakert att vistas ute pa natterna, sa om vi tog en sen buss till omradet vi bodde pa blev vi hamtade med bil. (Flera av Nathalies vanner har blivit ranade.)
Inte sa vacker stad heller, forutom bergen som ramar in hela staden. Men Nathalies vanner (som val far raknas som en del av staden) var desto snallare. Sa det ar ett plus.

Vi fick bo hos Nathalies gamla klasskompis Glory, som fortfarande bor hemma likt de flesta i hennes alder, eftersom det ar ganska tufft ekonomiskt klimat. Jag tror att alla jag traffade (Nathalies vanner) tillhorde nagon slags overklass. Huset vi bodde i lag i ett valdigt lugnt och trevligt omrade (bevakat med vakter dygnet runt). Vi fick eget rum med privat badrum i huset med sakert 10 rum plus en egen tradgard med festavdelning.
Lite markligt, men en lyx jag inte klagar pa.

Sa staden imponerade inte pa mig. Men val utanfor stan. Oj. Oj oj oj. Naturen ar hanslaende. Ja ni far se pa bilderna som dock inte riktigt ger den rattvisabilden.

Vi akte rafting pa en fors genom djungeln. Riktig djungel. Pa riktigt.

Djungel
Jag har flutit omkring pa rygg vid ett vattenfall tidigt pa morgonen medan syrsor spelar omkring mig, apor ropar langt bort och hundra andra markliga ljud jag inte kunnat identifiera. Jag har legat dar i vattnet och sett mig omkring pa markliga trad och vaxter da en kolibri stannat till precis ovanfor mitt ansikte i nagra sekunder innan den kvickt flyger vidare in i djungeln.
Det ar pa en san niva. Sa att man inte riktigt ar narvarande, lite som man tanker att det ar pa film (Avatar). Djurassic Park-filmerna spelades in i dessa trakter, sa det ar sa det ser ut. Det ar san natur det ar. Dinnosarienatur. Ursakta markliga tempusandringar, men det var sa det kandes. Som att inte riktigt vara dar samtidigt totalt narvarande.

Vi har till raga pa allt inte behovt betala ett ruttet ore. (Nathalies kompis pappa ager hela djungelanlaggningen.)

Sen har jag aven hoppa fran en klippa ner i floden, legat pa rygg och lata floden fora mig vidare forbi vattenfall och klippor. (Hehe, Nathalie har blivit narmast anfallen av bade en Mantilla, typ flygande grasshoppa stor som en hand, OCH en Fishing Spider just nar vi badade i floden, spindel stor som en hand och som kan ga pa vatten. Jag har sluppit undan, aven om man ar tvungen att se efter i sin sang sa dar inte ligger en skorpion och myser, en syssla jag inte helt trivts med.)

Silverskeden
Det ar dock ett annorlunda satt att resa pa. Ungefar sahar:
- Imorn ska vi ga upp kl 8 och aka dit.
- Jaha.

- Pa onsdag ska min kompis aka dit dar hennes mormor bor och vi far folja med.
- Okej.

- Min kompis har ett hus vid stranden som vi kan halsa pa.
- Vad bra.

Det kanske later markligt att klaga pa detta, men det fortar lite upptackarlustan och en del av sjalva resandets tjusning. Vi reser som langs ett rep med en silversked i munnen. Allt ar liksom fardigpacketerat och nastan matas till oss.
Det slog mig idag att det nog ar darfor jag inte har kannt att jag varit ute och rest.
Jag ar pa besok, och det ar stor skillnad tycker jag. Ibland ar jag pa besok pa en klassatertraff med en klass jag inte gatt med och pa ett sprak jag inte kan. Vilket far mig att kanna mig bade dum och klumpig.

Men sen racker det med att titta igenom bilderna nedan for att jag ska bli pa gott humor igen. Sa nu ar det er tur att titta pa bilderna (om ni inte redan hoppat over huvudratten och gatt direkt pa godsakerna det vill saga.)

Gracias por la comida / N




















Puss och kram

lördag 23 juli 2011

fors

HEEJ. JAG SKRIVER FRÅN TELEFONEN VILKET ÄRHOPPLÖSARE ÄN ATT SKRIVA SMS. MÅSTE TRYCKA TRE GGR BARA FÖR ATT SÄTTA PUNKT. HAR JUST PACKAT IHOP RYGGSÄCKEN FÖR TVÅ DAGAR I BERGEN. VI SKA GÖRA RAFTING, DVS ÅKA ÄVENTYR PÅ FORS. R ÄR TYDLIGEN EN AV VÄRLDEN S BÄSTA FORSERNA SÅ DET BLIR SKOJ. RESER JUST NU MED SL- - NEJ SILVERSKED SKA DET STÅ -- SILVERSKED I MUNNEN OCH DET ÄR PÅ BÅDE GOTT ONT. UTVECKLAR SENARE I ANNAT N- INLÄGG+ ADIU

onsdag 20 juli 2011

Kom, kom, atombomb.

(... om vi nan gang, nansin blir som dem.)

Hi there, how are you today? Eller kanske borde jag skriva, Hola, mucho gusto!
Nu sitter jag och lanar familjens dator. I New Jersey (typ). Att vara har kanns mycket markligt, vanligtvis ar man ju van vid att forsta det sallskap man ar med och inte vad omgivningen sager. Nu ar det tvart om.

Jag befinner mig i en orkan av spanska ord, och det finns ingen kallare att gomma sig i. Inga samtal pa engelska, sa jag kanner mig ganska tappad sa att saga. Lite oartig pa nagot vis eftersom jag mest bara star och tittar, tyst nar andra skrattar, forstar inte nar jag blir tilltalad (vilket visserligen inte hander sa ofta) och fumlar da fram nagot. Nathalie ger mig lite summariska sammanfattningar av vad som sags, som nar de i bilen pratat och skrattat i tjugo minuter; "vi pratar om att vara mammor ar lika varandra." Jag nickar och hummar ofarstande nagot jag hoppas ska lata forstaende.
Det ar inte sa att de ar otrevliga, tvartom, men man kan nog med fog saga att vi har ett helt sprak mellan oss.

Vander mig lite innat.
Jag trivs inte riktigt dar inne.

Har for ovrigt frossat i skrapmat och annan amerikansk kultur. USA ar nog lite trottsamt i langden. Men det ar haftigt att vara har. Imorn flyger vi till Costa Rica som anda ar resans huvudmal. Tror det blir befriande att komma till Naturen.

Vi har ocksa akt till Niagarafallen men det orkar jag inte skriva om, ni far berattelsen nar jag kommer hem. Men jag kan saga att det var otroligt coolt (kanske kommer nagon bild senare).

Nedan kommer i alla fall lite bilder fran vara 3 dygn i New York City, hall till godo:


Det var roligt att man kunde se staden fran luften...

I New York ar det precis som man tankt sig att det ska vara, och det ar just det som ar sa fett.




Nathalie mumsar pa klassisk New York pizza. Resan mot en rundare kropp tar sin borjan.





Vi var i Central Park. Dar kunde man vila ut. Stor park i stor stad.






Hus sa stora, manniskor sma.












Potatisgris.





Jag och Nathalie pa Times Square.





Ata middag pa Diner, check.





Typisk Brooklyn Bridge.









Nathalie poserar i vart hotellrum med godis vi kopt.





Min tur att valja pose.





Utsikt fran hotellrum om man lutar sig ut.








Hotellets loby. Vi kande oss lite tveksamma nar vi forst klev in. Men billigare blir det nog inte pa Manhattan (och rummet var mysigt).





Aka tunnelbana, check.





Sag en forestallning pa Radio City Hall, det var fint.

Drack lite Tru Blood, det var gott.






Puss och kram / N

onsdag 13 juli 2011

The time has come to sing a travelin´song

There is a middle-aged woman she's dragging her feet.
She carries baskets of clothes to a laundromat.
While the Mexican children kick rocks into the street
And they laugh in a language I don't understand.


Ni som inte orkar läsa kan klicka här

Eller här


Det var i december 2009 som jag startade denna reseblogg.
Från början hette bloggen "A song to pass the time" men mycket hände. Indien hände.
Mycket har hänt nu såhär post-Indien också. Och en ny resa väntar.

Nathalie har gjort en lista på en rosa post-it. Det är en lista över saker jag ska smaka på, främst olika sorters frukt:
Queso turralba
Palmito
Pejibaye
Manzana aqua/rosa
Jocotes
Gallopinta
Galleta suiza
Trijuelas

Sen tog lappen slut.
Tänkte lägga upp en bild på min väska men, jag har inte packat än.

// Nils