Glada familjedagar i Rajasthan!
Budgetdagarna fortsatter i norra Indien. Vi ar just nu pa en sjukt billig tur genom Indien.
Eller, tvara kast ar det.
Efter att ha jagat kackerlackor i Fort Cochin, Kerala. (En smarre blodig kamp mellan mig, Henning och Herr K. Vi gick segrande ur kampen medelst hjalp av flojt som vi anvande i storsta Rattfangarstil, spelandes den mot halet dar han bodde. Men ska ni veta, kackerlackor ar sluga och inte minst snabba! Da vi motat den mot Kackerlacks-entren bakom toaletten. Men han bestamde att vanda helt om och rusa mot oss. Genast var vi tvungna att kasta oss upp i sangen. Men vi gav oss inte, oh nej. Da tog vi fram det tunga arsenalet, plastflaskor som jag med mycket finess lyckades skruva rakt pa var fiendes rygg. Detta fick fart pa krypet vill jag lova, efter mycket om och men lyckades vi i svett och varme fa in honom i hans hem som vi blockerade. Ha!)
Nar vi gick ut fran toaletten markte vi till var gladje att ennu en satt rakt ovanfor dorren. Kul.
Dagen efter med plan mot norr. Rajasthan, nara Pakistan. Lite grann. Udaipur, en av de vackraste platser jag nagonsin sett. Pa ett hotell som ar sa vackert. Vi bor i de tva finaste sviterna. Jag kan inte beskriva med ord (kanske, om ni har tur, kara vanner, kan ni se bilder pa min medspelares blogg: http://mollgan-henningsson.blogspot.com/ annars kan ni lasa den i alla fall. For tusan.)
Hursomhelst, jag kommer nog aldrig nagonsin bo sa fint igen.
Om jag inte aker hit igen. Och alltsa det ar inte dyrt om man tanker om i Svenska pengar.
Sa, kara ni. Folj med mig tillbaka.
DESSUTOM; en sadan frihetskansla att se ut over sjoarna, bergen har. Och veta att jag, da familjen reser hemmat, kan resa vart jag vill. Det ar en kansla som vaxer i mitt lustiga brost likt en liten fagelunge som just klacks. Snart kan jag prova vingarna. Flyga.
Ni vet, bara folja med vinden. En slags glomskans resa.
Jag kommer skicka hem min stora resvaska, resa latt! Kopa det jag behover pa plats. For indien ar billigt vill jag lova. Mycket billigt.
Jag onskar ni alla kunde vara har, se det jag ser, hora trummorna fran templen, kanna och lukta, rokelser, andedrakterna, kryddorna och den sarskilda doft som vinden bar i sig. Ja, till och med avforingen och urinet. Men framforallt, kanna det jag kanner.
Ps, Bondrullen Octopussy ar delvis inspelad har. Det har inte regnat pa tre ar och vattnet ar mycket lagt, har och dar ser man botten. Har far ni av mig, fint va?
I'd ask my friends to come and see
An octopus' garden with me
I'd like to be under the sea
In an octopus' garden in the shade.
We would be warm below the storm
In our little hideaway beneath the waves
Resting our head on the sea bed
In an octopus' garden near a cave
We would sing and dance around
because we know we can't be found
I'd like to be under the sea
In an octopus' garden in the shade
We would be so happy you and me
No one there to tell us what to do
I'd like to be under the sea
In an octopus' garden with you.
/ Er Nils
måndag 28 december 2009
fredag 25 december 2009
Maybe later...
Dagens ris gar till odlan som tuggade sonder min mobiltelefonladdare och anvande min hatt som toalett. Sa du odlan, om du vill kan du lagga en lapp med en ursakt. Det ar allt jag begar.
Dagens ros gar till... mig for att jag nu har lyckats fordriva en timme i denna varma turisthala..
Var ar bergen? Typiskt mig, aker soderut for att langta norrut. Well.
Dagens ros gar till... mig for att jag nu har lyckats fordriva en timme i denna varma turisthala..
Var ar bergen? Typiskt mig, aker soderut for att langta norrut. Well.
Forresten
Vad hander om man tar de mest vackra manniskorna som finns, de fulaste, smutsigaste, venligaste, trasigaste, fattigaste, vidrigaste lukterna, underbaraste dofterna, galnaste staderna och lugnaste stranderna.
Indien hander.
Indien hander.
Svett
25\12.
Sitter och smalter bort i en vidrig turisthala vid namn Fort Kochin. Ak inte hit om du inte rakar vurma for vasterlanningar, dyr smaklos mat och fulbritter. Vill till berg. Vi kan bara med en flygresa, tagen ar fullbokade for nu har alla indier ocksa semester och om vi flyger harifran sumpar vi flygresan till norr. Moment, just det, 22.
Alltsa gardagen var masterlig. Jag promenerade i skymningen langs floden igenom en liten by dar alla undrade "Whatsyour name? Wheredo youcomefrommm?" Leendes men blyga.
Tanda ljus overallt och en massande barnkor fran hogtalare i palmerna. Sedan fann jag platsen dar de satt vid altare av ljus och sjong sangen som ekade ut over kanalen och djungeln.
Det finns saklart mycket mer att beratta, bade om julaftnon och da vi var tvugna att muta nagra att ta oss over krokodilfloden i Hampi pa en liten vassbat eftersom det var forbjudet att gora pa natten. Och polisernas ficklampor sokte over vattnet.
Men da skulle jag ju inte ha nagot att beratta om nar jag kommer hem. Nar nu det blir.
Funtar pa att stanna lange i Indien. Kanns helt ratt. Far se vad jag kanner om en manad eller sa. En befriande kansla att resa utan bestamt hemresedatum. Prova pa det om ni har chansen och inte ar sa bundna till ert hem.
23\12
Dan fore dan. Indisk julmarknad i Aleppey. Dessforinnan:
12 timmars nattag fran Hampi. En natt i Bangalore - en fusion av typ LanZhou, Mumbai och nagat eget. Det jag hann se foll mig smaken ordentligt. Jag gillar tydligen storstader.
Sista maltiden i Bangalore pa 13e vaningen. Dyr restaurant. Billig smak. Stor utsikt. Notan blev med Indiska mott matt skyhog. "Oj oj, nu maste vi ta nagra budgetdagar for det har var valdigt dyrt." Alla i familjen nickade nojt, detta var det hemliga kodordet. Nu skulle de dundra vidare ner mot Kerala, boka den storsta husbaten inklusive besattning i tva dygn.
Sjalv fick jag ansvaret att bestalla dryck da detta inte ingick i priset. (30 000 ruppar, for tva dygn, en vansinnig summa.)(Med indiska mott matt.)(6000 SEK, mycket det med, eller lite eftersom det innefattar 3 mal mat om dagen for sex personer och en besattning pa fyra man varav en kock.) Hursomhaver, jag saftade kanske pa lite med min bestallning. 10 stora ol, 4 vinflaskor och 10 stora Cola. "We would like to drink lassi aswell." Hmmm.
Naval, nu puttrar vi pa i var husbat med Bambutak lang Keralas backwaters. Kanaler vid risfalt och dhungelpalmer. Gudihimlen. Det ar ju helt sjukt. Helt bananas!
Budgetdagar alltsa.
Sitter och smalter bort i en vidrig turisthala vid namn Fort Kochin. Ak inte hit om du inte rakar vurma for vasterlanningar, dyr smaklos mat och fulbritter. Vill till berg. Vi kan bara med en flygresa, tagen ar fullbokade for nu har alla indier ocksa semester och om vi flyger harifran sumpar vi flygresan till norr. Moment, just det, 22.
Alltsa gardagen var masterlig. Jag promenerade i skymningen langs floden igenom en liten by dar alla undrade "Whatsyour name? Wheredo youcomefrommm?" Leendes men blyga.
Tanda ljus overallt och en massande barnkor fran hogtalare i palmerna. Sedan fann jag platsen dar de satt vid altare av ljus och sjong sangen som ekade ut over kanalen och djungeln.
Det finns saklart mycket mer att beratta, bade om julaftnon och da vi var tvugna att muta nagra att ta oss over krokodilfloden i Hampi pa en liten vassbat eftersom det var forbjudet att gora pa natten. Och polisernas ficklampor sokte over vattnet.
Men da skulle jag ju inte ha nagot att beratta om nar jag kommer hem. Nar nu det blir.
Funtar pa att stanna lange i Indien. Kanns helt ratt. Far se vad jag kanner om en manad eller sa. En befriande kansla att resa utan bestamt hemresedatum. Prova pa det om ni har chansen och inte ar sa bundna till ert hem.
23\12
Dan fore dan. Indisk julmarknad i Aleppey. Dessforinnan:
12 timmars nattag fran Hampi. En natt i Bangalore - en fusion av typ LanZhou, Mumbai och nagat eget. Det jag hann se foll mig smaken ordentligt. Jag gillar tydligen storstader.
Sista maltiden i Bangalore pa 13e vaningen. Dyr restaurant. Billig smak. Stor utsikt. Notan blev med Indiska mott matt skyhog. "Oj oj, nu maste vi ta nagra budgetdagar for det har var valdigt dyrt." Alla i familjen nickade nojt, detta var det hemliga kodordet. Nu skulle de dundra vidare ner mot Kerala, boka den storsta husbaten inklusive besattning i tva dygn.
Sjalv fick jag ansvaret att bestalla dryck da detta inte ingick i priset. (30 000 ruppar, for tva dygn, en vansinnig summa.)(Med indiska mott matt.)(6000 SEK, mycket det med, eller lite eftersom det innefattar 3 mal mat om dagen for sex personer och en besattning pa fyra man varav en kock.) Hursomhaver, jag saftade kanske pa lite med min bestallning. 10 stora ol, 4 vinflaskor och 10 stora Cola. "We would like to drink lassi aswell." Hmmm.
Naval, nu puttrar vi pa i var husbat med Bambutak lang Keralas backwaters. Kanaler vid risfalt och dhungelpalmer. Gudihimlen. Det ar ju helt sjukt. Helt bananas!
Budgetdagar alltsa.
lördag 19 december 2009
Juveltvillingarna i Hampi
Det bor tva tvillingar i Hampi for tillfallet. De ar Amish och ar dessutom utsanda av sitt folk for att kopa in juveler till den stora Amishskatten som de amnar skapa. Tvillingarna har varit i Indien i over tva manader men har inte lyckats skeppa hem en enda vardefull sten. Amish-samfundet borjade ana oro nar tvillingarna skickade hem en pase snackor efter en vecka.. Nar de sedan fick hem en pase grus och smasten var de tvugna att agera. De aldstes samlades for radslag dar de beslutade att skicka fem sandebud over till denna subkontinent.
Problemet var att de inte visste var tvillingarna befann sig sa darfor skickades de ut till olika delar av landet. En for till Bombay, en annan till Dehli. Den tredje landade i Darjeeling medan den fjarde landade i Kolkata. Den femte och sista av de fem, som bland Amishfolket fick benamningen "Amishmaffian", slog ned som en bomb i Chennai samtidigt som en hel sack med sand damp ned i Amish hogkvarer i Boston USA. Anledningen till att just den femte i Amishmaffians nedstigning i sodra Indien ar foljande.
Hans namn var Christian, vilket han bland sina vanner ofta retades for. Men i sydindien kom han att kallas CocoChris eftersom han varje morgon drack kokosnotslassi med mangochutney och riven ingefara. Anledningen till det rabalder han orsakade var att han pa bara tre dagar lyckades genomfora en lagandring som gick ut pa att sodra Indiens polisvasande tvunget maste efterlysa personer som ansags ha brutit mot sin religions grundvalar. Detta fick till foljd att ett flertal demonstrationer utbrot, i franska Pondicherry sattes tva amerikanska bilar i brand. Inga personer ska dock ha rapporterats skadade.
De andra i Amishmaffian bedrev jakten pa diamanttvillingarna i skymundan, anlitande privatdetektiver och ringandes runt till de storre hotellen. Men tvillingarna var lite smartare an sa och bodde bara pa mindre hotell sa det var CocoChris som till sist fick beskedet att tva yngre man i svartvita alderdomliga klader, svarta hattar och stora svarta skagg hade setts till i den lilla byn Hampi i mitten av sodra landet.
Som av en handelse ar det dar jag befinner mig nu. Bedriver dagarna bland de roda jatteblocken som lagts hit av hogre makter, vandrar barfota mellan uraldriga Hindutempel a la Indiana Jones och ater curry pa Mango Tree med utsikt over krokodilfloden dar pilgrimmer badar varje morgon. Nu star jag pa hotellets takservering och ser ner pa den lilla dammiga bygatan dar somniga kor lunkar fram mellan souvenirbytikerna som haller pa att stanga och sma indiska skolbarn som jagar varandra. Solen har sedan lange ersatts av en upp och nedvand mane. Bergsvinden far de fargglada pappersluktorna att gunga och haret pa mina armar att resa sig. Det rader en stor stamning har. Om an mycker surrealistisk med alla jattestenar huller om buller bland laga hus och platskjul. Har och dar reser sig tusenariga templen med tusen hundratals stenfigurer mot Indiens svarta natt. Dodsgudar och vidunderliga manniskodjur vakar over omradet och de manga apfamiljerna. Det kanns som om nagon lurar mig, att allt bara ar kulisser, men det markligaste at att det sitter tva tvillingar i stora skagg och svarta hattar i juvelhandlaren mittemot Vickys Guesthouse dar jag huserar. Den ena gar over till butiken bredvi, han verkar tanda en stor spliff haschish, tar ett djupt bloss. Nu gar han ut och blaser tjock rok mot karlavagnen. Sedan dricker han djupa klunkar ur sin fickplunta innan han gar in till sin tvillingbror och fortsatter diskussionen. Det ar svart att se fran taket men nog ser det ut som att det ar gatans roda jord de forhandlar om...
Problemet var att de inte visste var tvillingarna befann sig sa darfor skickades de ut till olika delar av landet. En for till Bombay, en annan till Dehli. Den tredje landade i Darjeeling medan den fjarde landade i Kolkata. Den femte och sista av de fem, som bland Amishfolket fick benamningen "Amishmaffian", slog ned som en bomb i Chennai samtidigt som en hel sack med sand damp ned i Amish hogkvarer i Boston USA. Anledningen till att just den femte i Amishmaffians nedstigning i sodra Indien ar foljande.
Hans namn var Christian, vilket han bland sina vanner ofta retades for. Men i sydindien kom han att kallas CocoChris eftersom han varje morgon drack kokosnotslassi med mangochutney och riven ingefara. Anledningen till det rabalder han orsakade var att han pa bara tre dagar lyckades genomfora en lagandring som gick ut pa att sodra Indiens polisvasande tvunget maste efterlysa personer som ansags ha brutit mot sin religions grundvalar. Detta fick till foljd att ett flertal demonstrationer utbrot, i franska Pondicherry sattes tva amerikanska bilar i brand. Inga personer ska dock ha rapporterats skadade.
De andra i Amishmaffian bedrev jakten pa diamanttvillingarna i skymundan, anlitande privatdetektiver och ringandes runt till de storre hotellen. Men tvillingarna var lite smartare an sa och bodde bara pa mindre hotell sa det var CocoChris som till sist fick beskedet att tva yngre man i svartvita alderdomliga klader, svarta hattar och stora svarta skagg hade setts till i den lilla byn Hampi i mitten av sodra landet.
Som av en handelse ar det dar jag befinner mig nu. Bedriver dagarna bland de roda jatteblocken som lagts hit av hogre makter, vandrar barfota mellan uraldriga Hindutempel a la Indiana Jones och ater curry pa Mango Tree med utsikt over krokodilfloden dar pilgrimmer badar varje morgon. Nu star jag pa hotellets takservering och ser ner pa den lilla dammiga bygatan dar somniga kor lunkar fram mellan souvenirbytikerna som haller pa att stanga och sma indiska skolbarn som jagar varandra. Solen har sedan lange ersatts av en upp och nedvand mane. Bergsvinden far de fargglada pappersluktorna att gunga och haret pa mina armar att resa sig. Det rader en stor stamning har. Om an mycker surrealistisk med alla jattestenar huller om buller bland laga hus och platskjul. Har och dar reser sig tusenariga templen med tusen hundratals stenfigurer mot Indiens svarta natt. Dodsgudar och vidunderliga manniskodjur vakar over omradet och de manga apfamiljerna. Det kanns som om nagon lurar mig, att allt bara ar kulisser, men det markligaste at att det sitter tva tvillingar i stora skagg och svarta hattar i juvelhandlaren mittemot Vickys Guesthouse dar jag huserar. Den ena gar over till butiken bredvi, han verkar tanda en stor spliff haschish, tar ett djupt bloss. Nu gar han ut och blaser tjock rok mot karlavagnen. Sedan dricker han djupa klunkar ur sin fickplunta innan han gar in till sin tvillingbror och fortsatter diskussionen. Det ar svart att se fran taket men nog ser det ut som att det ar gatans roda jord de forhandlar om...
onsdag 16 december 2009
Tangenterna ar saaa sega
Alltsa 35-40 graders sol snurrar till skallen lite. Pa ett mestadels bra satt.
Okej.
16/10
Imorgon bitti far vi med taget till Hampi, en stad inat landet. Kant for sina tempel (vad annars).
Har mest gjort inget annat an sitta i skuggan, ligga och flyta pa vagorna i Arabiska havet som mest ar 30 grader varmt och dricka farligt goda drinkar for nagra kronor st. Fatt massage tva mornar av Raja, ett nice yogapass med densamme uppe pa klippan i solnedgangen och en knasig Silent noise party - dvs horlursdisco med galna indier fran Mumbai och ackliga irlandare som svar och ar rasistiska.Kul endo. Lirat lite boll mot indierna, de vann forsta dagen men igar fick vi en fet revansch. Men jag fick blasor och skit pa fotterna till foljd. Mina fotter suger.
Fina, glada men ibland arga vildhundar. Kossor lite varstans, pa stranden, i restuarangen. Fattiga indier, rika ryssar. Tontiga svenskar.
Goa ar fantastiskt men imorn drar vi alltsa. SKONT.
Naval, nu borjar solen sjunka mot havet och temperaturen sjunker nagot. Ska ta ett dopp och kanske handla lite bland Goas kommers. Hangmatta, byxor och kanske flipflops.
Ha det! / N
Okej.
16/10
Imorgon bitti far vi med taget till Hampi, en stad inat landet. Kant for sina tempel (vad annars).
Har mest gjort inget annat an sitta i skuggan, ligga och flyta pa vagorna i Arabiska havet som mest ar 30 grader varmt och dricka farligt goda drinkar for nagra kronor st. Fatt massage tva mornar av Raja, ett nice yogapass med densamme uppe pa klippan i solnedgangen och en knasig Silent noise party - dvs horlursdisco med galna indier fran Mumbai och ackliga irlandare som svar och ar rasistiska.Kul endo. Lirat lite boll mot indierna, de vann forsta dagen men igar fick vi en fet revansch. Men jag fick blasor och skit pa fotterna till foljd. Mina fotter suger.
Fina, glada men ibland arga vildhundar. Kossor lite varstans, pa stranden, i restuarangen. Fattiga indier, rika ryssar. Tontiga svenskar.
Goa ar fantastiskt men imorn drar vi alltsa. SKONT.
Naval, nu borjar solen sjunka mot havet och temperaturen sjunker nagot. Ska ta ett dopp och kanske handla lite bland Goas kommers. Hangmatta, byxor och kanske flipflops.
Ha det! / N
Barnen och herdarna
13/12
Lucia alltsa.
Goa.
Mumbai var pa riktigt, pa ett bra satt.
Goa ar pa latsas, pa ett bra satt.
Det ar nastan for bra har. Man glommer bort sig sjalv. Skont. Tiden star still och man tappar begreppen, forlorar kopplingen. Till allt det andra.
14/12
Massage, yoga, meditation, masala chai och Silent noiseparty. Har ar allt _och_ inget. Skulle kunna stanna har en evighet men vill vidare. Har stannar allt upp och jag ser genom skymningens sista ljus de disiga bergen i fjarran. Undrar vad som finns dar. Hur underbart nagot an ar, ligger langtan kvar som ett rastlost myggbett. Man kan leva med det, men det kliar...
Na, vi kommer tids nog resa langre soderut langs kusten. Vidare.
Och ja, Goa ar Diet India. Det gar inte att komma ifran klyschorna om detta land.
Lucia alltsa.
Goa.
Mumbai var pa riktigt, pa ett bra satt.
Goa ar pa latsas, pa ett bra satt.
Det ar nastan for bra har. Man glommer bort sig sjalv. Skont. Tiden star still och man tappar begreppen, forlorar kopplingen. Till allt det andra.
14/12
Massage, yoga, meditation, masala chai och Silent noiseparty. Har ar allt _och_ inget. Skulle kunna stanna har en evighet men vill vidare. Har stannar allt upp och jag ser genom skymningens sista ljus de disiga bergen i fjarran. Undrar vad som finns dar. Hur underbart nagot an ar, ligger langtan kvar som ett rastlost myggbett. Man kan leva med det, men det kliar...
Na, vi kommer tids nog resa langre soderut langs kusten. Vidare.
Och ja, Goa ar Diet India. Det gar inte att komma ifran klyschorna om detta land.
This is the deal
Okej, sahar ar det. Jag for anteckningar i min lilla svarta resedagbok som jag sedan sitter och overfor via diverse internetcafeer. Sahar blir det da... (Alltsa tillexmpel det inte den 10/12 idag, och klockan ar inte strax fore 06.00, utan det ar den 16/12 och klockan ar 17.14)
10/12
Klockabn ar nu strax fore 06.00 da vara gulsvarta taxis ska ta oss till Bombays centralstation.
Darifran borjar alltsa resan soderut mot Goa. Det star pa biljetten att vi har egen kupe men man vet aldrig. Det gor man inte nan gang i detta land. Kupe kan lika garna betyda golvet.
Igar var jag som sagt med Karin och Jonna och vi for runt en del i denna jatte till stad. (20 milj invanare. Namnet kommer forresten fran Portugiserna. Bom Bahia, den vackra kusten, medan Mumbai syftar p[ Hinduguden Mumba. Sa nu vet ni det.)
Gardagen inleddes med en timmes bat mot Elephanta Island. En o med tempel inhuggna i berget, stora grottor alltsa. Med en jattelik Shiva, universums skapare, uppratthallare och forgorare. Heavy shit.
Darefter: en bla synagoga, stor kristen kyrka och en moske ute i havet. Fett!
K och J lamnades pa ett hak nara Causeway da jag skulle ta mig upp till taket pa Gulf Hotel. Dar at vi var sista middag i Bombay, bland vattenpiprokande och hippa medelklasskids. Utsikt over Bombays miljoner hustak.
10/12
Klockabn ar nu strax fore 06.00 da vara gulsvarta taxis ska ta oss till Bombays centralstation.
Darifran borjar alltsa resan soderut mot Goa. Det star pa biljetten att vi har egen kupe men man vet aldrig. Det gor man inte nan gang i detta land. Kupe kan lika garna betyda golvet.
Igar var jag som sagt med Karin och Jonna och vi for runt en del i denna jatte till stad. (20 milj invanare. Namnet kommer forresten fran Portugiserna. Bom Bahia, den vackra kusten, medan Mumbai syftar p[ Hinduguden Mumba. Sa nu vet ni det.)
Gardagen inleddes med en timmes bat mot Elephanta Island. En o med tempel inhuggna i berget, stora grottor alltsa. Med en jattelik Shiva, universums skapare, uppratthallare och forgorare. Heavy shit.
Darefter: en bla synagoga, stor kristen kyrka och en moske ute i havet. Fett!
K och J lamnades pa ett hak nara Causeway da jag skulle ta mig upp till taket pa Gulf Hotel. Dar at vi var sista middag i Bombay, bland vattenpiprokande och hippa medelklasskids. Utsikt over Bombays miljoner hustak.
torsdag 10 december 2009
Mumbai
Okej, var borjar man.
Kaoset pa flygplatsen var mer ordnat an vantat. Blev nastan besviken, alla stod i led. Var var knuffarna och trangseln.
Varm var det i alla fall. Skont att komma ut tankte jag och slogs i ansiktet av en vat vagg utanfor flygplatsen.
Uppdelade pa tva bilar fardades vi in mot Bentley Hotel. Jag blev inte chockad av fattigdomen och de hemlosa (medveten om att det existerar), men hur ska jag forholla mig till det...
Det kandes som om nagot i mig dog da vi med vara vaskor rullandes bakom oss passerade en sovande liten flicka som kurade ihop sig for att inte vara ivagen nar vi klampade forbi. En vildhund foljde oss nagot kvarter innan den fick syn pa rattorna vi nagra soptunnor. Jag hann se hur den hogg en stor en over ryggen innan vi svangde runt ett horn och lamnade vildhunden bakom oss i den Indiska natten.
Landet upplever man forresten sahar pa natten mest med nasan. Mumbai stinker, avgaser, sopor och nagot som narmar sig det sotaktiga men inte riktigt nar hela vagen fram.
Jag gillar det.
Indien efter nagra timmar och jag ar redan full med sa mycket intryck att mitt huvud snurrar. Skulle kunna skriva i dagar.
Nu har jag haft en fin dag med Indienveteranerna Karin och Jonna. Dem aker hem imorgon. Konstigt att umgas en dag pa andra sidan jorden och sen skiljas. Dar en resa slutar, paborjas en ny.
Klyschigt men det ar det enda jag har att komma med nar jag ar en gronsak. Dock en god gronsak. Minna hander darrar av utmattning nar jag skriver detta. Maste sluta. Nu.
Imorn bitti kliver vi pa taget mot Goa.
Drygt tva manader kvar!
Kaoset pa flygplatsen var mer ordnat an vantat. Blev nastan besviken, alla stod i led. Var var knuffarna och trangseln.
Varm var det i alla fall. Skont att komma ut tankte jag och slogs i ansiktet av en vat vagg utanfor flygplatsen.
Uppdelade pa tva bilar fardades vi in mot Bentley Hotel. Jag blev inte chockad av fattigdomen och de hemlosa (medveten om att det existerar), men hur ska jag forholla mig till det...
Det kandes som om nagot i mig dog da vi med vara vaskor rullandes bakom oss passerade en sovande liten flicka som kurade ihop sig for att inte vara ivagen nar vi klampade forbi. En vildhund foljde oss nagot kvarter innan den fick syn pa rattorna vi nagra soptunnor. Jag hann se hur den hogg en stor en over ryggen innan vi svangde runt ett horn och lamnade vildhunden bakom oss i den Indiska natten.
Landet upplever man forresten sahar pa natten mest med nasan. Mumbai stinker, avgaser, sopor och nagot som narmar sig det sotaktiga men inte riktigt nar hela vagen fram.
Jag gillar det.
Indien efter nagra timmar och jag ar redan full med sa mycket intryck att mitt huvud snurrar. Skulle kunna skriva i dagar.
Nu har jag haft en fin dag med Indienveteranerna Karin och Jonna. Dem aker hem imorgon. Konstigt att umgas en dag pa andra sidan jorden och sen skiljas. Dar en resa slutar, paborjas en ny.
Klyschigt men det ar det enda jag har att komma med nar jag ar en gronsak. Dock en god gronsak. Minna hander darrar av utmattning nar jag skriver detta. Maste sluta. Nu.
Imorn bitti kliver vi pa taget mot Goa.
Drygt tva manader kvar!
söndag 6 december 2009
Deklaration
Ni som inte orkar läsa kan klicka här
Well I'm changing all my strings
I'm gonna write another travelin' song
about all the billion highways
and the cities at the break of dawn
I guess the best that I can do now
is to pretend that I've done nothing wrong
and to dream about a train
that's gonna take me back where I belong
Well now the ocean speaks and spits
and I can hear it from the interstate
and I'm screamin' at my brother on a cellphone
he is far away
And I'm saying nothing in the past or future
ever will feel like today
until we're parking in an alley
just hoping that our shit is safe
So I go back and forth forever
All my thoughts they come in pairs
Oh I will, I won't, I doubt, I don't,
I'm not surprised but I never feel quite prepared
Now I'm hunched over a typewriter
I guess you call that paintin' in a cave
And there's a word I can't remember
and a feeling I cannot escape
And now my ashtray's overflowing
I'm still staring at a clean white page
Oh and morning's at my window
she is sending me to bed again
Well I dream the dark on the horizon
I dream the desert where the dead lay down
I dream a prostituted child touching an old man in a fast food crown
Oh yeah, I dreamt this ship was sinkin' there was people screaming all around
And I awoke to my alarm clock it was a pop song it was playin' loud
So I will find my fears and face them
or I will cower like a dog
I will kick and scream or kneel and plead
I'll fight like hell to hide that I've given up
Well I'm changing all my strings
I'm gonna write another travelin' song
about all the billion highways
and the cities at the break of dawn
I guess the best that I can do now
is to pretend that I've done nothing wrong
and to dream about a train
that's gonna take me back where I belong
Well now the ocean speaks and spits
and I can hear it from the interstate
and I'm screamin' at my brother on a cellphone
he is far away
And I'm saying nothing in the past or future
ever will feel like today
until we're parking in an alley
just hoping that our shit is safe
So I go back and forth forever
All my thoughts they come in pairs
Oh I will, I won't, I doubt, I don't,
I'm not surprised but I never feel quite prepared
Now I'm hunched over a typewriter
I guess you call that paintin' in a cave
And there's a word I can't remember
and a feeling I cannot escape
And now my ashtray's overflowing
I'm still staring at a clean white page
Oh and morning's at my window
she is sending me to bed again
Well I dream the dark on the horizon
I dream the desert where the dead lay down
I dream a prostituted child touching an old man in a fast food crown
Oh yeah, I dreamt this ship was sinkin' there was people screaming all around
And I awoke to my alarm clock it was a pop song it was playin' loud
So I will find my fears and face them
or I will cower like a dog
I will kick and scream or kneel and plead
I'll fight like hell to hide that I've given up
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)