Fast alltsa i Bodhgaya var han ytterst narvarande. Det storsta lugnet nagonsin dar under Bodhi-tradet. Sen skulle vi soderut. Var planen. Ja.
Strandade i den gudsforgatna halan Gaya. Eller gudar- demoner och gudinnorforgatna kanske. Markligt med tanke pa vilken enorm andlighet som rader bara en gudinnas stenkast harifran. Men det ar val det som skiljer Bodh fran Gaya.
Gaya. Den elandigaste lilla stad jag sett. I delstaten Bihar, fattigast i Indien. Sand och grus. Ingen ler langre an ett ogonblick.
Staden ar som hamtad ur en Auri Kaurismaki-film. Fast pa Hindu.
Tat dimma dygnet runt, aldrig sol. Trasiga hus, bilar, gator, kor. Trasiga manniskor. Trasigt allt. Givetvis ar det en av de oroligaste delstaterna i Indien med ran, kidnappningar och kravaller. Bevapnade poliser och militarer pa gatorna har och dar.
Runt tagstationen rader full aktivitet dygnet runt. Ett hav av rickshaws, tiggare och filtinsvepta stackare som vantar pa det alltid forsenade tagen harifran.
Och nar indiska tag ar forsenade ar det inte fraga om nagon barnslig SJ-forsening pa 40min. Nej vi snackar forsening av Boolywoodska matt. (Trots att vi befinner oss sa langt bort fran stjarnorna man kan komma bade bildligt, och boktsavligt pa grund av dimman som sveper in natten i ett mjukt filter)
"Sorry sir, your train is delayed."
"Yeah, how much?"
"Twelve hours sir."
"TWELVE HOURS!?"
Detta var igar eftermiddag. Sedan dess har vi flertalet ganger gatt over gatan till stationen for nya besked. I nulaget ar vart tag till varma kusten over 30 timmar sent. And counting.
Vi fordriver tiden med att umgas med de sma kackerlackorna pa vart hotellrum, mata myggorna och se pa film efter film pa den eminenta kanalen "Star Movies".
Men allt ar inte sa illa som det later. Om kvallen lyser glodlamporna i diset upp den smala men ack sa hart traffikerade asfalt/sten/jordvagen mellan oss och flykten harifran. De sma gatustanden oppnar, det luktar bensin, avgaser och vi koper snuskigt sota bakverk medan jag far sand och skrap i ogonen och tanker att, det har, det ska vi ata nar vi sitter pa taget soderut. Det ar ratt mysigt trots allt. Igarkvall ar vi supergod middag pa en restaurang medan Indiska gubbar hallde upp glas pa glas med Indisk sprit ar sig sjalva. Innan vi atervande till krypen och "Star Movies" kopte jag lokal whiskey som faktiskt smakade OK. Inte alls som grannlandet Kinas rusdrycker.
Fast trots alla gladjeamnen borjar man lite smatt langta ner till varmen och havet vid det glada Puri i turistbefriade Orissa.
Vi ses dar nere!
/ NNNN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära Nils.
SvaraRaderaDet är dalarna som skapar höjderna. När du läser detta lär ni ha lämnat Gaya och njuter av den värme ni längtat efter. Och kanske njuter ni lite extra tack vare besvären ni just lämnat bakom er.
Kram P
å äckliga jävla indien, vad märkligt att det på samma gång är ett sånt komplett avskyvärt och helt fantastiskt land. jag skrattar lite när jag läser din livfulla berättelse samtidigt som jag av hela mitt hjärta önskar att ni nu har lämnat den där hålan. kommer att tänka på när vi var i ahmedabad och flydde allt det jobbiga med hjälp av just teven. hoppas att kackerlackorna var just små, väldigt små, brrrrrrr... här är vi också långt från stjärnorna vill jag lova även om Martin här på andra sidan bordet just nu skriver en uppsats i astronomi, och Jimi ser på stjärnorna i arsenal på fotbollskanalen... har du kommit igång med skrivandet av dina noveller? hoppas det och att ni är i varmare trakter nu som sagt... kram! mamma
SvaraRadera